|
|
|
Hallå!
 Mars 2011 - Hallå Gunilla - varför ska vi bry oss om bönderna i Afrika?
|
|
|
Gunilla Moshi, diakon
Foto: Jiang Millington |
|
Hallå Gunilla - varför ska vi bry oss om bönderna i Afrika?
Vi är inne i fastan och Järfälla församling är aktiva i fasteinsamlingen ”Allt för att utrota hungern”. Gunilla Moshi är diakon och sitter i den internationella gruppen. Hennes engagemang för Syd, som hon föredrar att säga framför tredje världen, är inspirerande.
- Vi har bara en jord och en mänsklighet och vi hänger ihop varken vi vill eller inte. Vi kan inte vända vare sig lidande eller glädje ryggen. Tro, hopp och kärlek är inte bara individuella upplevelser. Det påverkar andra och det sker i samspel med andra.
Gunilla för samtal med människor i olika utsatta situationer, bland annat ensamkommande flyktingbarn. De blir ibland förvånade över hennes engagemang. Men Gunilla menar att det är självklart. Hade hennes egen son tvingats på flykt hade hon själv ropat till Gud och bett om att han måtte hitta människor som kunnat hjälpa honom.
|
Gunilla återkommer till vikten av att låta ord och handling följas åt. Om jag inte låter mina ord påverka mitt handlande är orden inte värda någonting. I bönen Vår Fader ber vi om att Guds rike ska komma. Vi måste förstå, menar Gunilla, att om vi tar bönen på allvar så betyder det att det också är mitt ansvar att verka för att det ska ske.
Det är ett faktum att människor fortfarande svälter ihjäl och att många bönder i Syd inte tjänar tillräckligt för att ens kunna låta sina barn få vård och utbildning. Vi i väst kan välja att motverka sådana orättvisor genom att handla rättvisemärkt till exempel. Hållbar konsumtion innebär inte att jag inte får det jag vill ha, men om det nu är så att det rättvisemärkta kaffet är för dyrt så kan jag faktiskt välja att dricka mindre kaffe, påpekar Gunilla.
- En bekant till mig sade att maten inte räcker till att föda alla människor på jorden. Några måste helt enkelt dö. Jaha, svarade jag, men då tycker jag att du och jag ska gå och dö, då! Vem bestämmer vem som ska offras?
- Min känsla är, att om jag skadar en främling eller inte bryr mig om människor som lider, då skadar jag Gud. Att vända sitt ansikte till Gud innebär också att jag måste se lidandet i världen och låta det leda till handling hos mig.
Fasteinsamlingen pågår till den 17 april med temat ”Allt för att utrota hungern!”.
För mer info, kontakta diakon Gunilla Moshi på tel 580 219 24.
Om fasteinsamlingen på nätet går att läsa på Svenska kyrkans hemsida:
 www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=751165
|
December 2010 - Hallå Viveca - varför har kyrkan julbord på julafton?
|
|
|
|
Hallå Viveca – varför har kyrkan julbord på julafton?
|
Viveca Söderlund, Diakon
|
|
Viveca Söderlund, diakon i Järfälla församling, har varit en av de drivande krafterna bakom det populära julbordet i Maria kyrka i tio års tid.
- För mig och andra frivilliga är detta en del av julen. Det är det här som är själva meningen med julafton – att se varandra, prata med varandra och att träffas över alla gränser.
Maten på julbordet i Maria kyrka skänks av ICA Kvantum i Viksjö och består av traditionella julrätter. Blir det mat över skickas den över till RIA hemmet. Till kyrkan kommer alla typer av människor: hemlösa, barnfamiljer, ensamstående, yrkesarbetanden i jourtjänst, politiker och
|
pensionärer. Som mest har det varit över 100 personer som kommit och gått de tre timmar mellan 13 och 16 som julbordet står uppdukat.
I år blir det underhållning och allsång med Marjo Lehto, som tar med vänner och spelar citra, och Alf Berglund, som spelar dragspel. Viveca understryker att alla verkligen är välkomna oavsett om man tillhör kyrkan eller bor i Järfälla eller inte.
Viveca träffar många människor som far illa i sitt arbete som diakon.
- Det finns de som inte har mat för dagen. Anledningarna kan variera men en del av dem har blivit utförsäkrade från Försäkringskassan. Det finns en hel del människor i Järfälla som har det ganska tufft. Och på julen är det många som är ensamma.
Människor börjar vända tillbaka till den ursprungliga tanken med julen, tycker sig Viveca märka. Man söker det enkla, det stressbefriade. Och man söker gemenskap och sällskap.
- Det finns människor som är ensamma men en förhoppning är att så många som möjligt ska slippa det här i Järfälla. En man som kom ensam hit en jul sade till mig: Det här var den finaste jul jag haft sedan jag var 12 år!”.
Varmt välkomna till Maria kyrka i Jakobsberg den 24 december mellan 13-15!
|
|
December 2010 - Hallå Björn – varför skickar vi julklappar till Tallin?
|
|
|
|
Hallå Björn – varför skickar vi julklappar till Tallin?
|
Björn Arkemo med några av alla julklappar som hittills samlats in.
|
|
- I år är det femårsjubileum för julklappsresorna till Tallinn. Idén lånade jag från mina barn som hade en vänklass i Estland.
Varje barn gjorde ett paket till en estländsk "klasskompis". Min tanke var att vi som arbetade, i dåvarande Jakobsbergs församling,
skulle göra varsin julklapp till de barn som bodde på barnhemmet i Peeteli. Snart hade ryktet spridit sig på byn att vi samlade in
julklappar till barnhemmet och trots att vi första året inte kom igång förrän i månadsskiftet november/december så åkte tre gymnasieelever
och Anders Hägglund, Andres Gallo och jag från församlingen över med cirka 70 julklappar lagom till lucia. Matti, som är föreståndare på
barnhemmet, körde oss runt i Koppli där vi fick möjlighet att lämna över julklapparna direkt till de familjer och barn som levde i störst misär.
- Förra året skänkte vänliga medmänniskor ungefär 700 julklappar och upplägget är numera lite annorlunda mot första året. Nu bjuder
Peeteli församling in familjer och andra behövande till julmiddag vid några tillfällen då även julklapparna delas ut. Familjer, ensamstående mammor och
|
flickor är de som varje år får flest paket, av någon anledning tycks tonårspojkar och män nästan helt glömmas bort fast hunger och kyla måste göra sig påmind även hos dem under julen.
- En händelse som jag minns lite mer är från 2007. Matti hade annonserat ut i Koopli att "svensktomtarna" skulle komma med julklappar och runt 150 människor hade samlats vid en återvändsgata nära havet. Det var rått, kallt och fuktigt. När alla julklappar och matpaket var utdelade, stod två unga mödrar och deras barn kvar. De hade fått ett stort och tungt familjepaket. Mammorna småpratade med varandra och tjejerna sprang runt som barn gör. Jag ser hur en av dem springer fram till paketet och försöker pilla upp pappret, mamman får syn på vad dottern gör och hytter med handen och trots att jag inte kan estniska så förstår jag hennes budskap till dottern. Efter liten stund ser jag i ögonvrån hur både mamman och dottern är framme vid paketet och lyckas öppna upp ena hörnan och får upp en konservburk som de snabbt lägger tillbaka och gör sitt bästa för att paketet ska se oöppnat ut.
- Den julaftonen gick mina tankar till alla dessa människor och jag hoppades innerligt att det fanns ljus och tändstickor i paketen så att de för en stund kunde stänga ute den värsta kylan och känna lite julfrid.
Ett stort tack till alla de som på olika sätt gör dessa resor möjliga, utan er värme och medmänsklighet hade vi haft intet.
Björn Arkemo
Informatör i Järfälla församling
|
|
|
|
|